Östergötlands kyrkoutbud är enormt. När jag och maken förra veckan gjorde vår lilla kyrkexpedition så resulterade det därför i åtskilliga välfyllda timmar på temat. Örberga kyrka var ett av många självklara stopp under vår resa. Kyrkan ligger bara några kilometer väst om mitt älskade Vadstena, så jag fick även glädjen att ta mig in till Vadstenas kullerstenar en sväng - men det är en helt annan historia. Örberga kyrka är byggd i kalksten. De äldsta delarna av kyrkan tros ha tillkommit under tidigt 1100-tal. Det finns det som tyder på att det först legat en träkyrka på platsen. Åldersbestämningen av kyrkan har gjorts genom åldersringsdatering. Enligt denna metod tror man att virket till södra torntrappan kan ha fällts under vintern 1116-1117 - och torntrappebygget kan ha kommit igång strax därefter får man förmoda.
Kyrkans torn hör till sevärdheterna och brukar alltid omnämnas alldeles särskilt. Det observanta ögat ser förstås dess två bevarade, utanpåliggande
trapptorn. Detta hör verkligen till ovanligheterna. För att hitta något liknande får man ta sig till Husaby kyrka i Västergötland. Det ursprungliga tornet fick renoveras efter ett blixtnedslag 1750, men mycket är kvar i sitt ursprungliga skick. Kyrkans huvudingång finns sedan 1816 i väster. Tidigare låg den i södra långhuset. Den gamla igensatta porten har rekonstruerats, vilket underlättar för den som vill konretisera det historiska skedet för sitt inre öga.Kyrkans korsformade kor kan också vara värt en rad här i min blogg. Det ursprungliga romanska koret revs till fördel för detta. Det nya gotiska koret tros ha tillkommit under 1200-talets mitt. Korsformen var tämligen ovanlig i de medeltida kyrkorna (inte minst i sockenkyrkorna!). I vårt vackra Östergötland kan man dock hitta ytterligare ett korsformat kor i samma härad - i Rogslösa kyrka. Rogslösa ligger bara en kort bilresa söderut. Östergötlands kyrkor har växt fram som svampar ur marken...
Även
Örberga kyrka hör till de östgötayrkor som välsignats med kalkmålningar från 1400-talet. Huvuddelen av kyrkans målningar har man tillskrivit Risingemästaren (som inte helt förvånande är mest känd för målningarna i just Risinge gamla kyrka). Under 1880-talet drev man igång viss renovering av de kalkmålningar vi idag kan se i mittvalvet. Konstnären Jakob Silvén sägs ha stått för renoveringsarbetet, ett arbete som huvudsakligen bestod i nymålning. Övriga målningar kom att rengöras och renoveras först på 1900-talet. Någon nymålning skedde dock inte, vilket gör att dessa är kvar i ganska blekt och fragmentariskt skick.Risingemästaren arbetade mycket med "bildmedaljonger" i sitt bildberättande. Många medaljonger i Örberga ägnas gammaltestamentlig historia. I flera medaljonger skildras skapelsen, paradiset och syndafallet. Berättelserna sköljer över kyrkobesökaren. Det stängda paradiset har, intressant nog, här fått avbildas som en borg. Man kan också se hur kläder kommer till Adam och Eva från himlen. Tiden efter den paradisiska tillvaron ägnar Adam, om vi avläser Risingemästarens bilder, åt att gräva och Eva åt att spinna. Andra gammaltestamentliga gestalter som ägnas plats där bland kalkmålningarna är bland annat Kain, Abel, Noa, Simson, Jakob och Esau.
Och så en hel hög med profeter. Annars kryllar kyrktaket av helgon med tillhörande attribut. Har man dålig koll på attributens värld så har man viss hjälp av de språkband som hör samman med medaljongerna. Tyvärr kan dessa vara aningen svårlästa på sina ställen. Med lite kunskap i bagaget och en dos rationellt tänkande kan man dock ganska snart räkna ut vilka som har förärats platser där bland målningarna. Ge inte upp! De målningar som beskriver Jesu födelse, mötet mellan Elisabeth och Maria och den stekta tuppen på Herodes bord brukar inte tillskrivas Risingemästaren. Dessa är tillkomna något senare - troligen målade under 1400-talets senare hälft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar