The Wired

We are constantly searching, not just for answers to our questions, but for new questions.

[Benjamin Sisko, "Emissary", DS9]

I torsdags överraskade killarna mig med en bok - en bok som blivit lite sen i samband med den senaste bokbeställningen och därför droppat in lagom till att man hunnit glömma bort den. Lämpligt nog kom den precis fram till min födelsedag. Jag fick den som en dagen-före-present, en liten trailer till förfesten. Simon räckte mig den med ett glatt "present mamma" - direkt inkommen genom ytterdörren. Han hjälpte mig sedan förtjust att slita upp paketet på hallmattan. De där bonusböckerna känns oftast som de allra bästa. Om de andra böckerna infriar all förväntan så lyckas dessa vara något så fantastiskt som överraskning och infriad bortglömd förväntan i ett. Denna bok hade också en fantastiskt potential. Jag bläddrade hungrigt i den till en början och längtade efter att få kasta mig över den. Tyvärr blev jag besviken. Jag ska försöka berätta varför.

Boken: James A. Herrick, Scientific Mythologies: How Science and Science Fiction Forge New Religious Beliefs (Downers Grove: IVP, 2008)

Herrick skriver en syftesförklaring i ett inte fullt så upprörande inledningskapitel. Han säger sig där vilja göra något så intressant som att utforska olika sätt ”in which the Western world’s present spiritual needs are being addressed by a new mythology, an emerging canon of transcendent stories that provides meaning to our lives and that organizes and directs our

individual and social decision.”

Herrick önskar också ta reda på om dessa nya myter verkligen kan fylla den funktion han menar att de själva utger sig för att fylla - ”to be a much-needed alternative to more traditional perspectives on God, people, and the destiny of the human race, an alternative that will open a spiritual pathway into the increasingly technological future” (s.13)

De nya myter Herrick väljer att adressera sin bok hämtar han från två ganska olika håll, som inte helt automatiskt och självklart hör samman: En del härrör från science fiction - både skriven och filmatiserad sådan (med tyngdpunkt på den filmatiserad, av skäl som framkommer nedan), andra från vad som närmast kan beskrivas som "spekulativ vetenskap".

Finns det några gemensamma nämnare mellan sf och religion? Herrick får här några intressanta träffar i sin sökmaskin ( Lite parentetiskt kan jag ju säga att jag tycker att delar av boken fungerar just som en uppstapling av olika sökträffar med google. Intressanta, men lösryckta, citat, som på något sätt behandlar ämnet. Som Herrick använder dem känns det inte som om de alltid ger rättvisa till de citerades faktiska åsikter, men jag älskar den mosaik av ingångar till ämnet han bjuder på.). Många av de ämnen som sf tar sig an menar han går att beskriva som transcendentala och är gemensamma med religionens. Han nämner några stycken: människans ursprung, den mänskliga naturen, möjligheter till frälsning och vad som sker efter döden.

Herrick skriver om hur han har noterat en auktoritetsförkjutning i sin konkluderande slutanalys. Han menar att det i det västerländska samhället går att ringa in viktig auktoritetsförkjutning - en förskjutning som spelar roll för hur människor idag förhåller sig till religion och myter. Vi är tränade att sätta vår tilltro till vetenskapen och det syns även på hur vi formulerar våra religiösa frågor och var vi letar våra svar. Herrick menar att det kan vara en av förklaringarna till varför vi idag letar svar på övernaturliga frågor i/hos det naturliga. Detta auktoritetsskifte har resulterat i att vi idag står inför ”an age of scientific religion”. Då många sätter sin tilltro till vetenskapen på ett sätt som närmast går att betrakta som frälsning så förlorar den gamla religionen sin roll. Herricks utgångspunkt i sin analys är kristen. Han är rädd att den kristna frälsningshistorien ska uppfattas som en frälsningshistoria i raden.

There is today – in a time when old beliefs are withering a kind of philosophical hunger, a need to know who we are and how we get here.

[Carl Sagan]

Livsåskådningar som talar till oss måste kunna uppvisa en grund som känns trovärdig för oss. Herrick anser här att mycket religion önskar förknippas och sammanlänkas med vetenskapen i detta syfte. Man hänvisar till vetenskaplig länk - oavsett om det rör sig om något faktisk eller fabricerad - för att ge det auktoritet och skapa känslan av trovärdighet. Resultatet av detta fenomenet väljer han att kalla ”scientific mythologies”. De vetenskapliga myter som Herrick analyserar i denna bok kommer inte bara från science fiction, utan även från något han kallar ”spekulativ vetenskap”. The Suspension of Disbelief.

Författaren Robert J. Sawyer har ju varit på tapeten här i min blogg tidigare. Herrick hänvisar till honom i sin bok vid några tillfällen. När Sawyer anser att science fiction vara ”the most effective tool for exploring the deepest of questions” vill Herrick göra ett litet tillägg. Herrick menar här att sf inte bara fungerar som en arena för de klassiska vanliga existentiella frågorna. Sf skapar också sina egna, helt nya frågor: Är Gud en högt utvecklad utomjording? Kan vi också bli gudar?

Författaren till The Gospel According to Science Fiction, Gabriel McKee har också en kristen övertygelse. I en recension till Herricks är han mån om att visa att kristna kan ha andra ingångar och attityder till sf än vad Herrick har. Han håller med Herrick om att sf fungerar som en arena för nya myter, men menar att det är att betrakta som något positivt för kristendomen. I inledningen till The Gospel According to Science Fiction skriver han hur science fictions framåtrörelse kan ge kristendomen möjlighet att se nya lösningar på nya situationer - istället för att återanvända gamla lösningar. Sf ses ofta som "the literature of change".

Herrick ställer i denna bok de kristna frågorna till science fiction. Ur ett kristet perspektiv ser han risker med sf - risker för den enskilda kristna som konsumerar sf, men också för samhället i stort - ja, vilka möjligheter det kristna budskapet har att nå ut till ett samhälle som påverkats och formats av sf. Herrick anser bland annat att det framtidsfokus man hittar inom science fiction vara en frestelse för den kristna science fiction-konsumenten. För att stärka denna åsikt väljer han att exemplifiera ur ett verk av den kristne författaren C.S. Lewis - ”Från helvetets brevskola”. Där får läsaren följa hur den den äldre djävulen Tumskruv ger råd till den yngre djävulen Malört i frestelsernas ädla konst. För att föra bort uppmärksamheten från evighetens och nutida perspektiv uppmuntras den yngre demonen ta till framtidens lockelse som frestelsegrepp. Att se framtiden som en arena för frestelse är inget nytt grepp inom religionen. Att fokusera framtiden - och tro sig ha möjlighet att styra den istället för att lägga den i Guds hand - har betraktats som hybris.

Även i muslimska sammanhang kan man hitta detta argument mot att läsa science fiction. Achmed A W Khammas skriver i sin uppsats "The Almost Complete Lack of the Element of Futureness" att denna inställning till framtiden spelat roll för bristen på sf i den arabiska världen. "For the future is in the hand of God only and it is almost sacriligious to want to phantasise about his plans"

Att använda myten för moralisk vägledning. I Scientific Mythologies framkommer att Herrick anser sf vara i avsaknad av moraliska riktlinjer, vilket han tycker är ett av de främsta skälen till att inte se det som ett alternativ till kristendomen. Hur kommer Herrick fram till detta? Han lyfter fram exempel inom sf som - med hans förståelse - inte gör och tar hänsyn till behovet av att göra några riskbedömningar. I ett kapitel har Herrick fokuserat transhumanistiska idéer, både i science fiction och i den spekulativa vetenskapen. Han använder sig av Fukuyamas ord när han skriver att han ser det som ”the most dangerous idea currently facing technological cultures”. Många andra sf-läsare skulle hävda det rakt motsatta om sf som genre - att sf är en uttalad arena för moralisk diskussion, en diskussion där även risker, farhågor och kritik mot vetenskapen får stort utrymme. En förklaring till dessa olika skiljelinjer kan man förstås spåra i olika sf-tolkningar. Ibland är dock vissa tolkningar troligare och mer rimliga än andra. I Herricks bok nämner han den klassisk Mary Shelleys Frankenstein, den bok som för många utvalts som en bra startpunkt för diverse sf-historiegenomgångar. Shelleys spökhistoriebidrag går att diskutera ur många aspekter. Inte minst väcker det frågor om de risker som finns i teknikens och vetenskapens alla möjligheter.. Herrick väljer dock något otippat att se det monster Frankenstein skapade som en bild för positiva skapelser inför den nya eran.

Herrick menar också att sf inte bara lånar auktoritet från vetenskapen, utan att den i sig är med och formar vetenskapen. Författaren Robert J. Sawyer har beskrivit utbytet mellan filosofisk science fiction och vetenskap som en eftersträvansvärd sak. Detta för att kunna förbereda oss inför olika framtida scenarior vi kan stå inför. Detta gäller inte enbart för att visa på eventuella risksituationer utan också för att visa på positiva möjligheter som vi kan ta tillvara.

Herrick ser sf som en genre vars syfte främst är att övertyga och påverka. Via film och teve kan detta göras i än högre grad. Det når till väldigt många människor. Tänker man sig sf som myt, så är en diskussion om form och media mycket intressant. För att fungera som gemensam berättelse för människor behöver den förankras hos människor och bli något de lever genom i sin vardag. Teveserien som forum att berätta och skapa myt tillsammans med sin publik fascinerar mig personligen. I brist på eldstadsgemenskap får vi lösa vårt behov av gemensamma myter på annat sätt. Att leva sig in i ett människoöde och leva sig genom en romanfigurs långa livstid är en fantastiskt berikande upplevelse. Filmen är intensiv, men alltför kort. Teveserien tillåter att karaktärer får flera chanser hos den som tittar. Tänker man sig att studiet av fiktiva livsöden kan hjälpa oss att utveckla och träna oss i empati skulle möjligen teveserieumgänge kunna resultera i detsamma. Som idégenre vill säkert påverkar oss på fler sätt än att starta ett empatiodlingsprojekt. Tankeodling och tankeförädling.

Att Herrick buntat ihop science fiction och spekulativ vetenskap gör hans bok stundtals problematisk. Det leder ibland till att Herricks tycks sätta samma krav på den fiktiva berättelsen som på vetenskapen, men även på det omvända. Ett kapitel har han fokuserat utomjordingar i sf och i den spekulativa vetenskapen. Trots att det inte finns några belägg och evidens för liv på andra planeter verkar utomjordingar ofta behandlas som om de vore fakta och verklighet. Detta irriterar Herrick enormt. Speciellt i avsnitt där detta kommer på tal hade han vunnit på en tydligare distinktion mellan sf, tro och vetenskap. Syftet är dock främst att leverera ett "lika-dåliga-kålsupar-argument". Kritiken mot Herricks egen tro bygger ofta på bristande evidens. Detta från läger som själva inte har någon fast mark under fötterna, är Herricks resonemang.