Till min stora glädje finns det en hel uppsjö av Star Trek-analyserande litteratur. Jag tänkte här i bloggen nämna några intressanta titlar. Först ut blir min senaste genomläsning: The Truth is Out There. Christian Faith and the classics of TV Science Fiction av Thomas Bertonneau och Kim Paffenroth, utkommen 2006. Boken hamnade i min ägo för några dagar sedan – ett av alla eftersläntrarpaket, som dyker upp någon vecka efter alla andra i en bokbeställning och därför nästan hunnits glömmas bort. Glömskan gör det oftast till positiva små överraskningar i vardagen. Hursomhelst. The Truth is Out There är en bok som bjuder på en kristen analys av några klassiker i sf-världen. Författarna Thomas Bertonneau och Kim Paffenroth har valt ut sex kultförklarade sf-serier att studera på detta vis. Star Trek har sin givna plats i boken och delar utrymmet med Doctor Who,The Prisoner, The Twilight Zone, The X Files och Babylon 5. Urvalet säger ganska mycket om vilka definitioner av sf man använt sig av. Författarna hänvisar inte till några specifika sf-definitioner, men då de dessutom går igenom vad de ser som sf-historia kan man lätt dra sina egna slutsatser. Jag kan inte påstå att jag tycker det är oproblematiskt, men det gör inte de analyser boken erbjuder mindre intressanta.
I både inledningskapitel och sammanfattningen diskuteras det varför man valt att intrikta sig på studium av teve-serier. Varför inte sf-litteratur eller sf-film? Varför inte läsa Olaf Stapledon eller Philip K. Dick istället? Vill man diskutera en sådan skriftbaserad religion som kristendom skulle man ju kunna tycka att det vore mer lämpligt att hänvisa till litteraturen. Författarna ställer sig själva frågan och pekar då på Jesu exempel för att kunna svara. Jesus använde lättförståeliga liknelser på vardagsgrekiska för att nå så många som möjligt. Detta för att att de inte bara skulle höra tomma ord och fraser – välljudande eller ej - utan också förstå själva andemeningen. Jesus pratade inte i första hand till de skriftlärda. Författarna nämner också hur man utifrån först såg på nasaréen Jesus sekt. Irrationella, illiterata arbetare.
Det ges en del plats och utrymme att diskutera eventuella fördelar med teve-serier framför film. Att man får umgås länge med samma karaktärer, miljöer och förutsättningar är en viktig nyckel i deras resonemang. Det gör förstås inte automatiskt en serie filosofiskt bra, men i denna regelbundenhet ryms en potential som inte kan finnas i förhållandevis korta filmer.
Filosofen Nussbaum har skrivit om empatins roll för filosofin. Att umgås med skönlitteratur gör det möjligt för oss att utveckla en större förmåga till empati och inlevelse. Jag tror här personligen att teveserie-följande har potential att ligga det skönlitterära läsandet nära. Som serietittare följer man några karaktärer nära under en längre tid, med en kontinuitet som kan underlätta inlevelse och känsla för karaktärerna. Man lever med dessa, genom dessa, känner ansvar för dessa, känner med dessa.
Om man tänker sig att sf ska vara en en genre med ”as if”-krav – att man ska uppleva det ”som om” det skulle kunna bli och utvecklas just så, så ser jag bara fördelar i att det gäller många områden. Det tekniska och naturvetenskapliga berörs ofta, men detsamma gäller förstås vår känsla inför de karaktärer vi möter. De måste kännas trovärdiga. Personer man återkommer till och följer under en längre tid får liv och tränger in under huden.
I The Truth is Out There tar man fasta på de stora perspektiven – som det naturliga mediet ”for development of its visionary largeness”:
Quantity never guarantees quality, but i does, as in epic poetry or the monumental novel, open up the possibility of tracing human cause and effect over a vast distance – down through the generations.
Bläddrar man sig fram till själva Trek-kapitlet i boken hamnar man i ganska fascinerande tankegångar. Inledningsvis försöker man motivera en kristen analys av Trek. Extra intressant blir det då författarna valt att endast utgå från TOS – 60-talets originalserie – där Roddenberrys religionskritiska idéer har satt sina tydliga spår. De driver förstås intelinjen att TOS skulle vara en serie med egentliga kristna förtecken. De menar dock att värderingarna i grunden kommer från kristendom och även om de så inte skulle göra så står serien på intet sätt i motsatsförhållande till den kristna tron. Moralen man möter i Trek kan tvärtom stimulera och vara en hjälp för den kristne som söker inspiration i utlevnad av det kristna livet, hävdar författarna. Överlag är detta ett kapitel där moralen står i centrum på lite olika sätt.
Författarna väljer att analysera huvudkaraktärerna Kapten Kirk, Spock och doktor McCoy utifrån deras funktion som samspelande enhet: The three are in fact, so deliberately intergrated on the show that they almost function as on whole being.
Man skulle kunna se detta som en bild för den komplexa mänskliga naturen. Alla tre – Kirk, Spock och McCoy - symboliserar olika mänskliga egenskaper. Författarna använder sig utav Platons analys av den mänskliga själen i detta kapitel (med hänvisning till en uppsats av Diana J. Schaub ”Captain Kirk and the Art of Rule”). I motsatsställning till varandra finner vi först och främst förnuftet logistikon och begäret epithymia. Till detta kommer Platon med en tredje, mer svårdefinierad kvalitet som han kallar thumos. Det översätts i denna bok med två parallella begrepp - ”spiritedness” och ”passion”.
Spock är inte jämförbar med en snabbt tänkande maskin, utan delger också egna värderingar och sympatier, vid sidan av att minnas en massa data och logiska slutledningar.
Författarna visar, som konstrast, också på exempel där förnuftkvaliteten är satt ur spel, blir okontrollerbar eller på något sätt får negativa konsekvenser. Här måste förnuftet ta hjälp av och balanseras upp med någonting annat. Ensamt härskande kan denna egenskap leda negativt. De roligaste exemplen är förstås avsnitten This Side of Paradise och All Our Yesterdays (några av mina absoluta TOS-favoriter). I det förstnämnda avsnittet möter besättningen en planet som förbryllar. De som bor där verkar leva mest på lite smulor och te och de är alla lyckligast och hälsosammast i världen. Ingen utveckling sker dock och ingen verkar ha någon vilja att ta sig därifrån. McCoy gör hälsoundersökningar på den lilla befolkningen och man undersöker planeten. Spock går rakt in en gammal bekant som har starka känslor för honom. Att kära ner sig i Spock brukar inte vara så fruktsamt, men på denna planet finns det oväntade möjligheter till Spockromans. Här finner man nämligen en underlig växt vars sporer kan påverka den som kommit i närheten. Spock råkar ut för dessa sporer och genomgår en publikglädjande metamorfos. Den annars så kontrollerade logikmästaren blir avslappnad, lekfull och bjuder till och med på leenden. Det som annars är "highly illogical" blir nu även en del av Spocks vardag.
I All Our Yesterdays så måste McCoy och Spock ta sig bakåt i tiden – till en tid då vulcaner ännu inte behärskade och kontrollerade sina känslor. Spocks kropp anpassar sig efter den tid han kommer till. Blir en passionerad vilding som äter kött. Bertonneau och Paffenroth menar att Spock helt saknar ”the sense of wonder”. Han ser inte heller skönheten i naturen (om han inte är under sporernas påverkan då vill säga). Intressant blir det då att notera att också vulcanernas religiositet och riter får filmpubliken att känna ”the sense of wonder”. Och att vulcaner genomgår denna starka pon farr-urladdning.
McCoy står för känslan och intuitionen och blir en kontrast till Spocks objektiva, kyliga resonerande. McCoy möter ständigt patienter på sickbay och pysslar om deras kroppar såväl som deras själar. I TNG fyller Deanna Troi (och möjligen också Guinan i baren) någon slags terapeutfunktion, men i Treks begynnelse ligger alla dessa uppdrag på Doktorn. Författarna ser närmast doktorns närhet till känslor och empati som nödvändig i yrkesrollen som doktor. Även McCoys egenskaper behöver dock sin motsats. Han låter ofta känslostormar styra – han kärar ner sig, låter aggressioner flöda, är irriterad etc. Dessutom har han en mycket lättsam approach till det mesta. I kapitlet förknippar man McCoy med det feminina, men understryker att han inte för den skull uppfattas som klen eller vek. Han är också den äldste i gänget. Författarna skriver att McCoys egenskaper har räddad Enterprise lika många gånger som Spocks logik eller Kirks thumos. Bertonneau och Paffenroth nämner McCoys kärleksäventyr och hans saurian brandy.
Den där tredje kvaliteten thumos har tilldelats Kirk. Kirk kämpar och utvecklas med hjälp av både förnuft och känsla, men inte på grund av dessa. Han erbjuder balans, motiv och drivkraft. Hans allra största rädsla är att inte längre kunna leda rymdskeppet och ta befäl (något som avslöjas i avsnittet ”And the Children Shall Lead”). I avsnittet ”Enemy Within” fungerar inte teleportören. Kirk delas helt plötsligt upp i två Kirk – två delar som båda står för två sidor av kaptenen. Den ena sidan är okontrollerad, vild, djurisk och känslosam. Den andra sidan är tillbakadragen, velig, oförmögen till att fatta beslut och utan egen vilja. Dessa sidor måste dock vara i synk och i samspel för att bli det som Kirk behöver för att leda skeppet och besättningen. Kirk beskrivs i boken som måttfull. I avsnittet Charlie X får besättningen ta hand om en tonåring som besöker Enterprise. Tonåringen har en intressant uppfostran hos en ras om har förmågor att styra och förstöra saker med tanken och har svårt att anpassa sig efter besättningens sätt att leva, tänka och agera. När han inte får det han önskar leder det till frustration. Kirk säger då till tonåringen: ”There are a million things in the universe that you can have, and million things that you can't have”. Detta 50-50%-perspektiv är talande för kaptenen. Åtminstone är det det i bokens analys. Ibland stämmer den bilden dåligt på Kirk skulle jag tro.
Även Kirk behöver samspel med övriga för att vara mest i balans. Enterprise ska även följa primärdirektivet, ett direktiv som avgör när Enterprise får ingripa i utvecklingen hos arter och planeter de möter. I TOS efterföljs detta direktiv fantastiskt dåligt. Ibland för att det helt enkelt är klokt att låta bli, men andra exempel finns så det räcker och blir över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar