If we don't start living together and respecting one another we're not going to make it to the Age of Star Trek [Gene Roddenberry]
2008 investerade jag i två titlar på temat ”Religion och Star Trek”. Det kändes förstås som den ultimata kombon, som ett koncept som omöjligen kunde slå fel. Jag hann dock inte läsa dem mer än sporadiskt. De hamnade därför knappt lästa i bokhyllan bredvid Ethan Phillips "Star Trek Cookbook" och Trek-uppslagsverken. Denna vår fick jag då äntligen anledning att återkomma till dessa böcker och tänkte förse er med några tankar i ett blogginlägg.
Den bok som blivit mest omtalad av dessa gavs ut 1999. Då när serien ”Enterprise” ännu inte fanns, men Trek-mytologin levde och frodades för fullt med personligheter som Seven of Nine och EMH. Boken heter Star Trek and Sacred Ground och är uppkallad efter ett Voyager-avsnitt (säsong 3, episod 7). Den bjuder på hela 12 uppsatskapitel på detta ämne (13 stycken om man räknar inledningskapitlet). Boken är indelad i tre delar med lite olika fokus. Den första har ett mer generellt perspektiv. Man försöker där bena ut vilken attityd Star Trek uppvisar till religion. Man går in speciellt på Roddenberry som person, men tar upp skillnader mellan olika besättningar och serier. Den andra delen av boken behandlar olika religiösa och mytiska teman som tittaren möter i de olika Trek-serierna – odödlighet, lidande och självuppoffring bland annat. Den sista delen är tillägnad fandom. Man ställer sig frågor som: Betraktar fandom Trek som en religion? Lever de själva en myt? Jag läste någonstans att en recensent tyckte att denna del var av lägst kvalitet. Som Trek-nörd finner jag den dock mycket uppfriskande.
Bok 2: Kraemer/Cassidy/Schwartz , Religions of Star Trek, 2003
Den andra boken jag tänkte nämna här är ”Religions of Star Trek”, då jag läste den parallellt med "Sacred Ground". Den är av något senare datum – 2003. Bokens sex uppsatser försöker ta reda på hur Trek-serierna behandlar frågor om guds existens, ondskans natur och vad som händer när vi dör. Den beskriver också förekomsten av religiösa specialister och präster och funktionen av myt och rit. Den sista uppsatsen behandlar frälsning – Kan vetenskapen erbjuda våra själar någon slags frälsning? En inte helt ovanlig fråga när man analyserar science fictions bidrag till religionen.
2003 alltså. Under 2000-talet ökade sedan denna sorts litteratur lavinartat. Jag tänker här på böcker som skrivits om hur man kan diskutera filosofiska dilemman och religion med hjälp av science fiction-litteratur, science fiction-film och populärkultur. Många av dessa titlar behandlar just Star Trek, som en av många pusselbitar eller som hela bokens valda studiefokus. Även i de böcker där man inte tilldelat Trek något specifikt kapitel förekommer alltid Trekhänvisningar ganska flitigt. Förvånansvärt många böcker är också skrivna av akademiker. När jag gör en enkel sökning på ämnet, så måste jag idag konfrontera det faktum att jag nu ligger efter. Det finns mycket kvar att läsa. Och mer är på gång! Något jag noterar med viss tillfredsställelse.
Man kan fundera kring hur det kommer sig att Star Trek kommit att bli ett vanligt studieobjekt för akademiker. I Religions of Star Trek ger man ett av många möjliga svar. Man menar där att mångfalden i Star Trek kan vara en viktig nyckel – en mångfald av perspektiv, åldrar, arter och raser. En mångfald som ger dynamik och bjuder på nödvändig konflikt. Och som också betyder en del inkonsekvenser. Inkonsekvenser som gör serien mänsklig och får den att kännas autentiskt och trovärdigt. En viktig grund för att sedan kunna dras med i att ställa filosofiska frågor till det. Kanske är denna mångfald ett resultat av att Trek är en skapelse av så många olika författare. Själva Star Trek-konceptet som sådant går inte att förstå utan ingrediensen mångfald.
Att professorer ägnar tid åt Star Trek som fenomen är något som uppmuntras från många håll. Larry Kreitzler skriver:
There is a great deal that may be profitably explored here, particularly when we consider how rarely professionals theologians have anything to do with popular science fiction writing. There is much to their own detriment for there is no doubting that for many contemporary people, a worldview created by science fiction functions in precisely the same way within their lives as did the worldview created by religious belief for previous generations (Sacred Ground, s. 160)
Star Trek har förstås i än högre grad attraherat den vanliga tevepubliken. I Sacred Ground citeras David Gerrold när han menar att det är enkelt att förstå hur Star Trek kunde attrahera så många: "Star Trek says there will be a future and that we can and will solve our problems and learn how to live in peace." Roddenberry hade en mycket optimistisk syn på framtiden och människans möjligheter till fred, utveckling, tolerans och skapande. I Trek möter vi en värld där fattigdom, sjukdom och ekologiska kriser är historia. David Gerrold menar att Trek kunde få tittaren att utmana sina begränsningar. "It leads individuals to persue larger goals and discover possibilities in themselves that they may not have realized otherwise." (Sacred Ground, s 13)
Båda böckerna tillägnar Gene Roddenberrys hållning i religionsfrågan förhållandevis ganska stort utrymme. Pearson motiverar det bland annat genom att framhålla vilket inflytande han faktiskt hade under skapandets gång. Roddenberry lär själv ha sagt 1991: ”I have complete control over what my show says and show” (citat återfinns i Sacred Ground, s.15). Det gällde främst TOS-serien, men även de första säsongerna av TNG. Därefter spelade det fortfarande viss roll, då allt måste stämma in i Treks ramverk, grundförutsättningar och tidslinje.Trots att det många givit sina bidrag som episodförfattare har man varit själva grundkonceptet trogen. Enterprise-serien (2001-2005) tycker jag själv skulle vara intressant att studera med just religionen i fokus - då den serien rent kronologiskt är tänkt att utspela sig innan Captain Kirk-tiden.
Roddenberry valde att öppet berätta att han betraktade sig som en "agnostisk humanist". Han var visserligen född i ett baptistiskt hem, men tog i vuxen ålder avstånd från den judisk-kristne guden. Helt stängd inför tanken på någon slags gudomlighet var han aldrig, men att tro på en personlig, monoteistisk gud ansåg han var att betrakta som dumheter: "My own feeling is that relation to God as a person is a petty, superstitious approach to the All, the Infinite" (ett citat som återfinns i den numera klassiska biografin om Gene Roddenberry - "Star Trek Creator" av David Alexander från 1995)
I TOS förekommer episoder med väsen som gör anspråk på att vara gudomliga eller av andra uppfattas vara gudomliga. I de flesta episoderna rör det sig om utomjordiska väsen som är mer utvecklade än humanoida raser eller är att betrakta som "totalt annorlunda" från det vi är vana vid. Det kan även gälla mycket avancerad teknologi. Det får mig osökt att tänka på Clarkes tre lagar: Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic. Dessa annorlunda/välutvecklade väsen beskrivs oftast i mindre trevliga ordalag. Många utmålas som om de medvetet försökt lura sin omgivning till underkastelse och lydnad. De religiösa tillbedjarna byggde då sin religion på missförstånd. De falska gudarna analyseras i båda dessa böcker. Här diskuteras avsnitt som the Apple, Who Mourns for Adonais och Plato's Stepchildren.
Roddenberry tänker sig att besättningen troligen har diverse trosföreställningar, även av religiös art. De är dock privata. I Religions of Star Trek beskrivs hur serien generellt velat undvika att ta ställning för någon religion framför någon annan. Gene Roddenberry var känslig för publikens inställning och viljor och menade att han inte ville nyttja serien som en alltför uppenbar arena för honom att ventilera sin religiösa kritik. Till tidningen The Humanist lär han ha sagt: Should I start venting my feelings on God, religion and so on to the point it becomes hurtful of people and of their feelings, I would not be doing a good job. (Citat återfinns i Sacred Ground, s. 15)
Att inte ta ställning kan förstås uppfattas som störande, det också. Det kan vara en brist på ansvar och civilkurage. I Trek-konceptet ses det nog mest som diplomatins och upptäckarmissionens krav. Även en icke-ta-ställning-hållning är förstås annars ett ställningstagande, den språkliga negationen till trots. Som pedagog ser jag förstås mycket kring Treks möjligheter att starta filosofiska diskussioner. Här tror inte jag att denna hållning på något sätt skulle vara mindre fruktsam för diskussionen. Det leder till andra frågor kanske, men nog så viktiga. Att inte ta ställning kan ibland vara direkt olämpligt.
Att vi tittare skulle se Trek som ett språkrör för just Roddenberrys egna åsikter är förstås inte självklart. Inte heller vad i Trek som då skulle uppfattas frambringa just hans åsikter. Federationen? Besättningen? Människorna på Enterprise? Eller andra raser?
I TOS tog man dock väldigt tydligt ställning i samhällsfrågor – i Vietnamfrågan, mot rasism, mot slaveri, för jämlikhet. Både i episodernas intriger och hur man valde att iscensätta det. Saker man inte hade kunnat göra i andra typer av serier blev lättare i Star Trek där de kunde placeras ute i rymden, långt fram i tiden. Den svarta skådespelerskan Nichelle Nichols skrev historia när hon framför tevekamerorna kysste kaptenen Himself - Kirk.
Både vulcaner och klingoner skulle man dock kunna beskriva som andliga. Pearson funderar över om det var lättare att låta andra raser än just människan stå för detta religiösa inslag - både med tanke på hur publiken skulle förhålla sig till det och ur skaparsynpunkt. Över huvud taget så tror jag religiösa element förlagda till något skilt ifrån det vi nu är bekant med ger oss nya dimensioner och gynnar de religiösa perspektiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar