Jag har just aktiverat min allra intensivaste regnlängtan. Hettan slukar min energi alldeles. Min kreativitet och intellektuella verksamhet försvagas i styrka och försvinner bort i en - ja, låt oss kalla den - flämtning. Allt jag är van att vara smälter bort... Jag blir lätt den där passiva varelse jag annars undviker att bjuda in i mitt liv. Den ständigt sovande människan. Min fiende.
Nattens timmar bjuder dock på viss svalka. Jag försöker sova mig igenom den tid då hettan härjar som värst och istället vara vaken då temperaturen tillåter viss aktivitet: den svala, mörka natten och den tidiga, lugna morgonen. Några cyklar rasslar förbi i gruset på cykelvägen och tidningsbudets lätta steg hörs i trapphuset - annars regerar tystnaden.
Lägenhetsetiketten hindrar förstås vissa göromål så dags. Boknördandet kan jag dock alltid odla, under dygnets alla timmar. Mycket läsning blir det således. I natt lät jag även TV-apparaten stå på en stund och flippade bort en halvtimme eller två. Jag noterade då hur Jeffrey Alan Combs ansikte fladdrade förbi på ena kanalen och blev lite Star Trek-nostalgisk så där mitt i natten. På en annan kanal kunde man samtidigt ta del av ett frossa-i-konstiga- människor-och böjelser-program. Även raëlianerna hade tydligen avancerat till denna kategori. *gäsp* Programmet var av något äldre datum insåg jag under tittandets gång. Daniel Vandinjas nya hållning och tankar kring Raël hittar vi här.
Återigen får vi människor möjlighet att odla rädslor och oro. Det tycks verkligen vara en av våra favorittillstånd och favoritkänslor. Vi läser dessa varningar med en slags sjuklig förtjusning. Vår dagliga oro giv oss idag...
Var var vi? Regn. När jag konfronterade gårdagens mediaskörd väcktes mitt hopp om kommande regn på allvar. Där bjöds man på den smakliga tanken om ett förestående åskväder. Urladdningsväder med intensivt rensande regn! Det utropades till och med varningar för detta underbara naturfenomen - åskväder klass 1:
Nattens timmar bjuder dock på viss svalka. Jag försöker sova mig igenom den tid då hettan härjar som värst och istället vara vaken då temperaturen tillåter viss aktivitet: den svala, mörka natten och den tidiga, lugna morgonen. Några cyklar rasslar förbi i gruset på cykelvägen och tidningsbudets lätta steg hörs i trapphuset - annars regerar tystnaden.
Lägenhetsetiketten hindrar förstås vissa göromål så dags. Boknördandet kan jag dock alltid odla, under dygnets alla timmar. Mycket läsning blir det således. I natt lät jag även TV-apparaten stå på en stund och flippade bort en halvtimme eller två. Jag noterade då hur Jeffrey Alan Combs ansikte fladdrade förbi på ena kanalen och blev lite Star Trek-nostalgisk så där mitt i natten. På en annan kanal kunde man samtidigt ta del av ett frossa-i-konstiga- människor-och böjelser-program. Även raëlianerna hade tydligen avancerat till denna kategori. *gäsp* Programmet var av något äldre datum insåg jag under tittandets gång. Daniel Vandinjas nya hållning och tankar kring Raël hittar vi här.Återigen får vi människor möjlighet att odla rädslor och oro. Det tycks verkligen vara en av våra favorittillstånd och favoritkänslor. Vi läser dessa varningar med en slags sjuklig förtjusning. Vår dagliga oro giv oss idag...
Var var vi? Regn. När jag konfronterade gårdagens mediaskörd väcktes mitt hopp om kommande regn på allvar. Där bjöds man på den smakliga tanken om ett förestående åskväder. Urladdningsväder med intensivt rensande regn! Det utropades till och med varningar för detta underbara naturfenomen - åskväder klass 1:
Omfattande och frekvent åska som medför stora störningar i el- och telefontrafiken. Kan lokalt även innebära mycket kraftiga vindbyar och skyfallsliknande regn.
Uppgifter från SMHI
Jag har kastat många drömmande blickar ut genom fönstret i hopp om att mötas av den vackra synen av regn, men himlen är lika nedslående molnfri som igår, i förrgår och förrförrgår. Luften står lika stilla, jorden är fortfarande lika torr, hetten lika kvävande. Och lägenhetstillvaron alltmer olidlig.
Men jag hoppas alltjämt på regn. Tills vidare får jag nöja mig med isvatten, glass och inomhusliv. Isvatten förresten, det är en liten vurm jag har. Det ska dock sägas att lillkrabaten i magen inte är lika förtjust i isvatten som jag. Det bästa i livet är så gott som gratis. Isvatten, kärlek och livgivarprocess.
Men jag hoppas alltjämt på regn. Tills vidare får jag nöja mig med isvatten, glass och inomhusliv. Isvatten förresten, det är en liten vurm jag har. Det ska dock sägas att lillkrabaten i magen inte är lika förtjust i isvatten som jag. Det bästa i livet är så gott som gratis. Isvatten, kärlek och livgivarprocess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar