2010-06-20

Vad gör alla dessa bananer i min frys?

Jo, de ska bli glass! Läcker raw bananglass. Glass att äta till frukost, lunch och middag för den som är sådan lagd. Framförallt till i mitt eget frukostvurmande liv. Jag säger som Brad Pitt: Being married means I can break wind and eat ice cream in bed. Idag åt jag denna cedvenska delikatess till frukost:

Hjärtans fröjd
2 bananer
2 kiwi
Några stjälkar citronmeliss
Saft från en halv citron
Rivet skal från en citron
Rivet skal från en clementin

Skala bananer och kiwifrukter och låt skära i mindre bitar. Släng in dem i en fungerande frys några timmar (vi har ännu bara provat gröna kiwifrukter, men gula ger säkert ytterligare dimensioner till detta). Ta ut frukterna ur frysen och kasta ned i närmaste matberedare. Tillsätt övriga ingredienser. Låt blanda till en krämig glass. Tillsätt mer citronsaft/rivet skal efter smak och behov. Häll upp i lämplig skål, garnera på trevligt vis, bjud någon du vet är i glassnöd. Glassen går att frysa, men vinner de flesta fördelar genom att ätas på direkten.

Förslag på garnering: En uppskuren kiwi, några valnötter och lite citronmeliss.

2010-06-18

There is a lot more juice in grapefruit than meets the eye

En bekännelse så här i junigrönskan: Att läsa inlägg i dietdebatten är en liten smågenant hobby jag har. Dietdebatten är bubblande hatisk, upprörd, anekdotisk och snabb i vändningarna. Adrenalinförhöjande och med många stormiga känslor. Det är som att betrakta en dramatisk ishockeymatch med mycket action, ruffigt spel och många utvisningar. Det är som lättsmält snacks i min mun. Och det är det inte bara jag som tycker. Diet engagerar människor. Det säljer. Människans drömmar om den perfekta, evigt unga kroppen slår till igen. Och människans jakt efter syndabockar. Man söker och man finner. Eller tror sig finna. Finnare berättare entusiastiskt om hur fantastisk den ena eller andra dieten är för den egna hälsan och så letar man efter undersökningar och statistik som kan tänkas stödja just denna frälsande diet. Ja, bekräfta det man redan tagit ställning för. Ofta är det undersökningar man själv aldrig läst annat än i en tolkningsanalys av tredje person. Confirmation bias. Och så blir man bitter på att ett anonymt "etablissemang" lurat ohälsa på folket. Vad som ansågs bringa hälsa igår anses vara hälsovådligt idag. Säg - kan vi verkligen inte få stämma någon?

Spaghettimonstret.
Dieten för den moderna människan 2010 heter LCHF. Fettskrämda tankar är ute, kolhydratsnoja är inne. Smör är bra, pasta är dåligt. Kolhydrat som kolhydrat. Fett i A- och B-lag. Vem vill inte äta fett och bacon till frukost, frossa i dessertostar, lassa på högar med grädde till det lilla efterrättsbäret, slippa lägga fokus på träning och sedan få den perfekta hälsan? Ingen förkylning, ingen cancer, inget vaccin. Och framförallt ingen fetma. Medicinen heter kött och animaliskt fett. Det anses vara det "naturliga" - detta ständiga dietsargument från alla möjliga läger. LCHF är verkligen "så" 2000-tal.

Jag personligen höjer ett ögonbryn inför detta koncept. Jag stirrar på deras tallrikar av gråbrunt kött, deras vita fettsåser (med ett försvinnande litet grönprickigt inslag) i hopp om att det ska slå an en ton i mitt hjärta och ett "aha" i min hjärna - att jag ska ana något välgörande i allt detta, att jag helt plötsligt ska begripa. Men nä, det vattnas inte i min mun, jag spinner inte som en katt, hjärtat säger inte sitt "ja" och "amen". Jag ser ingen frälsning i deras oestetiska bruna gegga. Jag anar att lightläskens kusin har intagit världen. Samma drömmar, samma villfarelse, samma sorts felslut. En delanalyskomponent är rätt, slutsatserna fel. Blir det samma baksmälla? Samma bittra eftersmak?

Runt LCHF finns det tuffa hardcore väktare. De hugger snabbt och hårt mot sina fiender. Deras Utopia är egentligen en plats på noll kolisar. Väktarna spammar SLV-dietisters bloggar för att få dem att böja knä och bekänna sina synder för svenska folket. Till de onda hör margarinmuppar, potatiskramare och fruktvurmsfrämjande propagandamaskiner. Frukt är godis och gör oss feta.

Eller, hur är det egentligen?

Den heliga grönsaken. I februari 2010 började jag leva on the raw side of life. Råkost. Ett landskap där många lever efter ett HCLF-koncept. Ett färgsprakande fruktfat och gröna smoothisar heter våra gudar. 80/10/10 är vägen, sanningen och livet. Även raw food:are ratar herr Spaghettimonster och Kakmonster. Även raw foodister har en tendens att prata om vad som är "naturligt". Självklart är vi inte ett dugg selektiva i vårt förhållningssätt och anekdotisk evidens håller vi oss borta ifrån... ;-) Flisor och bjälkar.

Apropå Kakmonstret. Hysteriskt roligt verkligen.

2010-06-13

Charles Manson of the information age

Denna vecka är James Randi på en miniturné här i det sommarfagra Sverige. I morgon är det Stockholm och Oskar Klein Auditorium som står på schemat. Och några platser går förstås inte längre att förhandsboka, så jag lär förbli här i Linköping. Tyvärr, kanske ska tilläggas, då jag just nu äter skeptisk tankeföda till frukost, lunch och middag. Verkligheten - the path of my salvation.

Kollektiva självmord är något av en personlig favorit - både i fiktion och verklighet. En dos chock, en dos masshyster en dos manipulation, en dos bisarr perversion. Mentalt självmord pågår väl annars mest hela tiden.

En överdos homeopatiskt läkemedel låter som ett trevligt mysevent, eller hur? För att bringa lite ordning bland dumheterna. Med vattnet i högsta hugg.
Time travel: London, den 30 januari 2010. The 10:23 Event.

Hi there. My name's Genesis. I've had delusions of grandeur since I was a child.
[Jisatsi Sâkuru, 2001]

2010-05-27

Your Own Flavour of Dystopia

*"What's your pleasure, sir?"*

Margaret Atwood

*Tjänarinnans berättelse
*Oryx och Crake

Paul Auster I de sista tingens land

Richard Bachman The Running Man

Paolo Bacigalupi The Windup Girl

Karin Boye Kallocain

Ray Bradbury
*Fahrenheit 451
*The Illustrated Man

Ignácio de Loyola Brandão And Still the earth

William S. Burroughs Naked Lunch

Octavia Butler Parable of the Sower

Karel Čapek Salamanderkriget

Suzanne Collins Hungerspelen

Michael Cronin Against the Day

Philip K. Dick
*Time Out of Joint
*A Scanner Darkly
*Androidens drömmar

Thomas M Disch Camp Concentration

Kalle Dixelius Toffs bok: Med kommentarer av Muhan Bentson

Philip José Farmer Dayworld

Ben Elton Blind Faith

William Gibson
*Neuromancer
*Count Zero
*Mona Lisa Overdrive
*Virtual Light

Dmitrij Gluchovskij Metro 2033 – den sista tillflykten

William Golding Flugornas herre

Robert Heinlein
*The Moon is a Harsch Mistress
*”If This Goes On...”

Robert Harris Faderland
Marlen Haushofer Väggen

Ninni Holmqvist Enhet

L. Ron Hubbard Final Blackout

Aldous Huxley
*Du sköna nya värld
*Ape and Essence

Kazuo Ishiguro Never let me go

P.D. James Children of Men

George Clayton Johnson &William F. Nolan Logan's Run

Dennis Jürgensen Dystopia

Franz Kafka Processen

Stephen King Pestens tid

Ursula Le Guin
*På andra sidan drömmen
*Shevek

Stanislaw Lem Memoirs Found in a Bathtub

Doris Lessing Memoirs of a Survivor

Ira Levin
*The Stepford Wives
*This Perfect Day

C.S. Lewis That Hideous Strength

John Marsden I morgon när kriget kom

Harry Martinson Aniara

Richard Matheson I am Legend

Cormac McCarthy Vägen

Alan Moore
V for Vendetta

Vladimir Nabokov Bend Sinister

George Orwell
*1984

*Animal Farm

Georges Perec
W eller minnet av barndomen

Cristopher Priest
Fugue for a Darkening Island

Ayn Rand Lovsång

Joanna Russ
Honmänniskan


José Saramago
Blindheten

Nevil Shute
På stranden

S.M. Stirling
The Dominion


Jonathan Swift Gullivers resor

Koushun Takami
Battle Royale

Jerker Virdborg Kall feber

Kurt Vonnegut
Player Piano/Utopia 14

H. G. Wells The Shape of Things to Come

Jeanette Winterson
Stengudarna

Yevgeny Zamyatin
Vi

2010-05-14

Dystopia

Jag läser regelbundet inlägg i det svenska blogghavet, så där som folk gör mest. Bloggaholic. Ofta kräver det jag läst också en stunds efterarbete. Jag förfasar mig, ilsknar till eller blir alldeles full i skratt - och måste sedan få ut allt ur systemet. I ett diskussionsforum, vid matbordet med herr C eller en filosofisk utläggning i dagboken. För att hålla mig vid mina sinnen. Det finns så mycket dumhet därute, dumhet som normaliseras och smittar som laviner! Vi länkar till varandra och upprepar varandras dumheter. Jag undrar när herr Gud kommer att stanna bandet och avslöja att allt bara var ett skämt. Känner mig här hågad att kasta ner ett litet ämnesrelaterat filmtips: Idiocracy.

Trevliga läskapitel här på nätet finns dock. Betydligt fler än jag låter påskina. Låt mig nämna ett i raden. För några dagar sedan gick jag in i en trivsam läsutmaning på nätet. Dystopia. Dystopier låter väl som väl valt tema för en allergisk sommar? Med en underskön blomsterprakt mitt utanför fönsterrutan brukar de dystopiska stämningarna kännas något mer nära och lätta att leva sig in i. Då när allt är som vackrast brukar jag få bita i min kudde för att inte skrika.

Då jag precis ägnat tid tillsammans med Ursula le Guins Shevek (Originaltitel - The Dipossesed. På originalutgåvan lär det ha stått "The magnificent epic of an ambiguous utopia!" som underrubrik.) - som för övrigt är en alldeles underbar bok - så kändes den rena dystopin nu som nästa naturliga steg. Jag tänkte därför deltaga i denna läsutmaning, på mitt eget lilla vis. Jag är inte helt grön på ämnet dystopier. Ämnet är ju väldigt cedvenskt, så det förvånar säkert ingen. Många av de föreslagna titlarna har jag redan läst. Nu är ju inte det i sig ett hinder, då jag finner viss tillfredsställelse i att läsa om titlar jag tycker om, men jag tänkte göra en cedvenanpassad lista så att det kan bjudas på lite nya marker även för mig.

Först ut är en helt ny bekantskap: "Toffs bok - med kommentarer av Muham Bentson" av Kalle Dixelius. En svensk dystopi från 2009. Under min senaste boklåderunda följde boken med hem, helt oberoende denna läsutmaning. Den bara ville med hem, helt enkelt. Jag hann läsa några sidor på bussen hem . Det gav mersmak. Jag har höga förhoppningar om fortsättningen och försöker nu hålla mig undan recensioner och andras åsikter en stund. Först ska jag bilda mig min egen uppfattning.

Andra titlar jag nu tänkte passa på att läsa skulle kunna vara:

2010-04-16

Karigurashi no Arrietty

Den 17 juli 2010 har denna film premiär. I Japan. Här i Sverige lär vi få vänta. Som vanligt när det gäller dessa underbara Studio Ghibli-filmer. Ofta tar det så långt tid att man för länge sedan tröttnat på sitt aktiva väntande, sänt efter DVD:n från långtbortistan och även hunnit se sönder skivorna. Sedan när filmen väl kommer ut i Sverige så låter det så främmande med svenska röster att man helt enkelt inte står ut. Man vill ha det på japanska. De svenska rösterna stämmer liksom inte. Och så svär man lite över att Studio Ghibli så frikostigt jämförs med Disney. Man vill liksom inte kännas vid det, även om man förstår parallellen.

Karigurashi no Arrietty bygger på en bokserie jag vuxit upp med - Mary Nortons serie om "lånarna" (börjar med boken Pojken och lånarna). Det var en av alla böcker mina föräldrar läste högt för oss barn en av de där hejdlöst varma somrarna under 80-talet. Vi satt i skuggan av det stora äppelträdet vid sommarstugan och levde oss igenom hettan. När solen stod som högst på himlen fanns inte ork för någon egentlig fysisk aktivitet. Vi barn åt glass, drack kall läsk och källvatten samtidigt som vi lyssnade andäktigt på den högläsning våra föräldrar bjöd på. Sedan kunde man åka och bada i insjön en bit bort från sommarstugan. All annan fysisk aktivitet förlades till kvällarna, som gav efterlängtad svalka. Ja, allt var som ett utopia. Åtminstone i mitt minne (och så kommer det förbli, då kopplingarna är starka och jag inte tänker revidera).

Böckerna om lånarna utspelar sig på den engelska landsbygden. I denna film förflyttas vi dock till den japanska storstaden - Tokyo. Lånarfamiljer finns tydligen även där! Då jag förstås inte sett filmen än vet jag inte hur japanska lånare beter sig - eller hurpass lyckad filmen kommer att vara - men jag tror att det går vägen. Det är så det brukar bli när Studio Ghibli tar sig an en berättelse, även de berättelser man spontant anser heliga och försedda med "Do not touch!"-skylt.

Ursula le Guin hör till mina favoritförfattare. Mer under mina tonår än nu när jag hunnit bli 30+, men ändå... För några år sedan uppmärksammade jag att även hennes berättelser fått liv på filmduken genom Studio Ghibli. Jag syftar då förstås på Gedo Senki (2006), en film som blandar lite från le Guins Övärlden-böcker. Den gången var jag nervös över hur resultatet skulle bli. När jag väl sett den, så kände jag mig dock ganska tillfreds.

Alla här hemma älskar Studio Ghibli. Sonen har precis börjat knarka dessa filmer. Hans första val var filmen Ponyo - den film som jag själv egentligen är minst bekant med. Den kom ut förra året då jag inte gjorde så mycket annat än att vara mamma (amma, byta blöjor, lära-känna-mitt-barn-abc-sysslor). Kultur och nyhetsinsikter låg helt pinsamt nere och skulle någon ha påstått att ett tredje världskrig stod för dörren hade man antagligen inte helt kunnat veta om det var sant eller inte. Jag hängde inte med, helt enkelt. De senaste två veckorna har sonen, till min stora förtjusning, fått upp ögonen för Tonari no Totoro. Han kan titta på den filmen om och om igen, och skrattar sådär porlande, som bara små söner på 1,5 kan göra. På samma ställe varje gång. Filmen är verkligen en juvel, en skatt bland filmer. Inte heller jag tröttnar. Totoro - det japanska ordet för troll - smälter mitt hjärta.

2010-04-15

En handfull emoticons leker på din skärm

Klockan är 03:17. Fredagen den 16 april. 2010. Jag är upprörd. Orsaken är denna länk. Tillräckligt upprörd för att jag nu ska ägna den en egen bloggpost. Grattis! Idén är så dum så att klockorna stannar. På sin höjd är den värd en gäspning eller en trött suck, men jag är upprörd. Kanske för att jag sovit alldeles för lite.

Jag har nu, för att skapa lite balans till denna dumhet, tänkt att upphöja denna dag till den Stora Elegant Machinery-dagen - en sådan dag som borde uppfunnits för länge sedan. Så nu - bara Elegant Machinery här hemma. Hela dagen. Med start nu alldeles genast.

2010-04-01

Påskgodis

Några saker jag gärna finner i mitt påskägg

*En massa cybertecture
*Åtminstone tre sovmorgnar

*Något sött: Raw Tryffel
*En lysande artikel "Why Smart People Do Stupid Things?"
*Lite nostalgi: Lite 80-tals nostalgi med Jakob Hellman
[Hellmancomeback 2010 är ju inte så dumt det heller ]
*Ett hårt paket: Stefan Arvidsson "Draksjukan"
*En klassiker: George Orwell: 1984 - i Radioteaterns tappning
*En lagom dos socialt umgänge - med bifogad handbok i Samtalets ädla konst
*Lite adrenalinrefill: Läsning av
idiotiska ståndpunkter är alltid ett säkert kort. Läs-och-bli-arg-principen.