Föräldraledighet

Med en vecka kvar till beräknat förlossningsdatum har jag nu gått in i föräldraledigheten. Nästa söndag är det beräknat att vi ska få hälsa krabaten till världen! Jag är nu 11 kilo tyngre än vid befruktningen i december förra året - hela 53 kilo går jag nu omkring och bär på. Antagligen hinner jag inte gå upp så mycket mer, även om jag skulle gå över tiden en smula. Senaste veckan har jag haft viss foglossningkänning, men inte så att det gör mig handikappad. Trapporna kan kräva ett lite långsammare tempo, men i övrigt kan jag fortfarande springa fram genom vardagen. Jag läste någonstans att foglossningssmärta var ett relativt sent fenomen - något som man inte besvärades av förr i tiden. Tyvärr har jag ingen aning om huruvida det stämmer eller inte, men det skulle onekligen vara en intressant uppgift om så var fallet.

Att sätta tillfällig punkt därute på Lunnevad var en svår uppgift för mig och något jag gjorde med blandade känslor. Orsaken är enkel: Jag trivs där på jobbet. Jag inser att alla inte är så lyckligt lottade. Varför har jag en del teorier om, men jag lämnar det därhän för stunden. Jag bjöd lärarlaget på nybakad äppelkaka (mina föräldrars trädgårdsskatter nu igen!) och kramar åt höger och vänster. Så bra det nu går att kramas med den stora magen, vill säga. De senaste veckorna har jag fått ägna mig åt en "krama-från-sidan-teknik". Jag fick en massa lyckönskningar i retur. Det är ju nu det gäller. Finalen återstår. Jag har aldrig varit mer mentalt förberedd. Jag är redo.