Den 19 september bestämde sig vår lillkille för att flytta från sitt compact living inne i den varma och trygga magen, ut till en betydligt mindre trygg verklighet. Ett nytt kapitel av mer utrymme, mer kaos, mer ansvar, fler sociala kontakter och fler äventyr. Förlossningen tog visserligen tid - och vi föräldrar var trötta när klockvisarna passerade midnatt natten mellan torsdagen och fredagen - men tankar om tid och trötthet kändes långt borta när vi äntligen fick hälsa den lille sonen välkommen till världen. Klockans siffror lyste röda - 00.42. Trots en tydlig tidsangivelse var det som om tiden stod stilla. Allt är inte alls relativt, men i detta sammanhang så slår mötet med och fascinationen inför livets stora mysterium vardagens alla begrepp om smärta, tid och trötthet. Det liv som omkullkastade alla begrepp hade en 51 cm lång kroppshydda och vägde 3800 gram. Hans allra första skrik var som ljuv musik i mina öron. Mamma hade lyckats krysta, lillkillen hade lyckats andas.
Blir barn till Star Trek-nördiga föräldrar automatiskt lika Trek-nördiga? undrade (och undrar!) vi då förstås med viss spänning. Och ja, studerar man det foto jag bjuder på här i detta inlägg kan man ju tro att frågan är besvarad med ett glädjande "ja". Faktum är att The Vulcan Salute (Se bild!) hör till vår lillkilles v
ardagsgester. Det som sägs ha varit mycket svårt för självaste William Shatner (och en del andra Trek-skådisar) exempelvis under inspelningen av det klassiska avsnittet "Amok Time", känns fullkomligt naturligt för vår son. Han kan enkelt göra det i sömnen och det ser närmast ut som en reflex :-) När TOS var på ropet i 60-talets USA så sägs det att många förstod denna gest som en rolig liten fredshälsning. En modern skapelse som anspelade på det vanliga fredstecknet. En inte helt tokig gissning förstås med tanke på hur the Vulcans beskrivs och framställs vara till sin natur och i vilken tid och samhälle som gesten lanserades. Logik och fred - två viktiga ledord för en äkta vulcan, företeelser som också framställs följa naturligt på varandra. Som vegetarian kan jag passa på att påpeka med vilken naturlighet en vulcan kommit fram till att vegetarisk kost är det enda logiska alternativet.
Nej, någon enkel fredshälsning är inte detta och inte heller en helt modern skapelse. Personen som kom med idén att införliva denna gest i serien är allas vår Leonard Nimoy, mannen som fick introducera hela vulcan-kulturen för Trek-tittarna genom sin Spock-karaktär (hälften vulcan, hälften människa - en mycket intressant kombo). Inför inspelningen av "Amok Time" (där rasen vulcan står i centrum) sökte man efter en hälsningsgest lämpad att användas vulcans emellan. Många av våra mänskliga hälsningsgester inkluderar kroppslig kontakt. Detta var dock något som var direkt olämpligt i ett vulcanskt sammanhang. Vulcans beskrivs som en ras med telepatisk förmåga, en ras som också lägger stor vikt vid individens integritet och privata sfär. Den största av alla brott i det vulcanska samhället sägs vara att mot någons vilja tränga in och "tjuvlyssna" på någon annans tankar. Att använda sina telepatiska förmågor är något man gör under ansvar och medgivande från alla inblandade parter. Annars är det att betrakta som en mental våldtäkt. Den enda man har en automatisk telepatiskt kontakt med är sin äkta hälft - make eller maka. Att förena sig med någon blir i denna kultur ett sätt att bokstavligt bli ett med någon annans tankeflöde. Man är inte bara uppkopplad till sin egen hjärna, utan också till sin partners. När en vulcan ägnar sig åt telepatisk kommunikation sker detta i regel med kroppskontakt. Hälsningsgester med kroppskontakt (som att skaka hand eller kyssa varandra på kinden) kändes därför helt uteslutet när Nimoy funderade över en lämplig vulcangest. Han kom dock på råd!
Nimoy har själv judiska rötter. Under sin uppväxt hade han gjort åtskilliga besök i synagogan och ur dessa erfarenheter hittade han vad han sökte. Varje gång prästerna vände sig mot församlingen för att skänka den Torahns välsignelse visades en speciell gest upp - en "Vulcan Salute Deluxe" kanske man kan kalla den - en gest där båda händerna formas till en Vulcan Salute (med handflatorna in mot församlingen) och sätts intill varandra. Denna s
ymbol kan man idag hitta på smycken och amuletter. När prästen skulle förmedla välsignelsen från Gud var dock tanken att man inte skulle fästa sina blickar på prästen. Prästens roll var inte något annat än att vara medlare. Välsignelsens sanna ursprung var Gud. Prästen var ganska ointressant i sammanhanget. När jag besökte Polen för några år sedan hittade jag några exempel på denna gest på några judiska gravstenar. Något jag ivrigt försökte föreviga på bild. Bildbevis ska finnas någonstans i min fotosamling. Den judiska gesten ska föreställa den hebreiska bokstaven "Shin". I religiösa sammanhang syftar det på gudstiteln "El Shaddai" - Gud, den allsmäktige.
Den som intresserat sig för den vulcanska kulturen har säkert inte undgått att lägga märke till att själva handgesten ofta görs i samband med att man uttalar särskilda fraser. "Live long and prosper" (På vulcanska Dub dor a'az Mubster) brukar vara det som folk minns och associerar till den vulcanska handgesten. Den frasen används i många Trek-sammanhang som svarsfras på en annan fras, som yttras i samband med hälsningar och avsked - "Peace and long life". Även detta frasutbyte har inspirerats av det judiska.
Blir barn till Star Trek-nördiga föräldrar automatiskt lika Trek-nördiga? undrade (och undrar!) vi då förstås med viss spänning. Och ja, studerar man det foto jag bjuder på här i detta inlägg kan man ju tro att frågan är besvarad med ett glädjande "ja". Faktum är att The Vulcan Salute (Se bild!) hör till vår lillkilles v
ardagsgester. Det som sägs ha varit mycket svårt för självaste William Shatner (och en del andra Trek-skådisar) exempelvis under inspelningen av det klassiska avsnittet "Amok Time", känns fullkomligt naturligt för vår son. Han kan enkelt göra det i sömnen och det ser närmast ut som en reflex :-) När TOS var på ropet i 60-talets USA så sägs det att många förstod denna gest som en rolig liten fredshälsning. En modern skapelse som anspelade på det vanliga fredstecknet. En inte helt tokig gissning förstås med tanke på hur the Vulcans beskrivs och framställs vara till sin natur och i vilken tid och samhälle som gesten lanserades. Logik och fred - två viktiga ledord för en äkta vulcan, företeelser som också framställs följa naturligt på varandra. Som vegetarian kan jag passa på att påpeka med vilken naturlighet en vulcan kommit fram till att vegetarisk kost är det enda logiska alternativet.Nej, någon enkel fredshälsning är inte detta och inte heller en helt modern skapelse. Personen som kom med idén att införliva denna gest i serien är allas vår Leonard Nimoy, mannen som fick introducera hela vulcan-kulturen för Trek-tittarna genom sin Spock-karaktär (hälften vulcan, hälften människa - en mycket intressant kombo). Inför inspelningen av "Amok Time" (där rasen vulcan står i centrum) sökte man efter en hälsningsgest lämpad att användas vulcans emellan. Många av våra mänskliga hälsningsgester inkluderar kroppslig kontakt. Detta var dock något som var direkt olämpligt i ett vulcanskt sammanhang. Vulcans beskrivs som en ras med telepatisk förmåga, en ras som också lägger stor vikt vid individens integritet och privata sfär. Den största av alla brott i det vulcanska samhället sägs vara att mot någons vilja tränga in och "tjuvlyssna" på någon annans tankar. Att använda sina telepatiska förmågor är något man gör under ansvar och medgivande från alla inblandade parter. Annars är det att betrakta som en mental våldtäkt. Den enda man har en automatisk telepatiskt kontakt med är sin äkta hälft - make eller maka. Att förena sig med någon blir i denna kultur ett sätt att bokstavligt bli ett med någon annans tankeflöde. Man är inte bara uppkopplad till sin egen hjärna, utan också till sin partners. När en vulcan ägnar sig åt telepatisk kommunikation sker detta i regel med kroppskontakt. Hälsningsgester med kroppskontakt (som att skaka hand eller kyssa varandra på kinden) kändes därför helt uteslutet när Nimoy funderade över en lämplig vulcangest. Han kom dock på råd!
Nimoy har själv judiska rötter. Under sin uppväxt hade han gjort åtskilliga besök i synagogan och ur dessa erfarenheter hittade han vad han sökte. Varje gång prästerna vände sig mot församlingen för att skänka den Torahns välsignelse visades en speciell gest upp - en "Vulcan Salute Deluxe" kanske man kan kalla den - en gest där båda händerna formas till en Vulcan Salute (med handflatorna in mot församlingen) och sätts intill varandra. Denna s
ymbol kan man idag hitta på smycken och amuletter. När prästen skulle förmedla välsignelsen från Gud var dock tanken att man inte skulle fästa sina blickar på prästen. Prästens roll var inte något annat än att vara medlare. Välsignelsens sanna ursprung var Gud. Prästen var ganska ointressant i sammanhanget. När jag besökte Polen för några år sedan hittade jag några exempel på denna gest på några judiska gravstenar. Något jag ivrigt försökte föreviga på bild. Bildbevis ska finnas någonstans i min fotosamling. Den judiska gesten ska föreställa den hebreiska bokstaven "Shin". I religiösa sammanhang syftar det på gudstiteln "El Shaddai" - Gud, den allsmäktige.Den som intresserat sig för den vulcanska kulturen har säkert inte undgått att lägga märke till att själva handgesten ofta görs i samband med att man uttalar särskilda fraser. "Live long and prosper" (På vulcanska Dub dor a'az Mubster) brukar vara det som folk minns och associerar till den vulcanska handgesten. Den frasen används i många Trek-sammanhang som svarsfras på en annan fras, som yttras i samband med hälsningar och avsked - "Peace and long life". Även detta frasutbyte har inspirerats av det judiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar